SCCM — vad är det och hur används det?

En av er läsare hörde av sig och frågade: "Jag har nyss börjat inom IT och hör hela tiden om SCCM men förstår inte riktigt vad det är eller hur det hänger ihop med Active Directory. Kan du förklara?"

Superbra fråga — SCCM är ett av de viktigaste verktygen i ett företags IT-verktygslåda, men det förklaras sällan på ett begripligt sätt. Har du ett eget önskemål? Hör gärna av dig via kontaktsidan så kanske ditt ämne blir nästa inlägg.

Tänk dig SCCM som en allvetande IT-chef som aldrig sover. Den vet exakt vilka program som är installerade på varje dator, ser till att alla är uppdaterade och kan installera ny programvara på tusentals maskiner — helt utan att någon behöver trycka på en knapp.

Tekniskt sett är SCCM ett klienthanteringssystem. En liten programvara (klienten) installeras på varje dator i nätverket. Den klienten rapporterar tillbaka till en central server och tar emot instruktioner därifrån.

Site servern är hjärtat i SCCM-miljön — den centrala servern som håller koll på allt. Härifrån hanterar IT-avdelningen hela infrastrukturen. I stora företag finns det ofta flera servrar som delar på ansvaret för att avlasta systemet.

En liten programvara som installeras på varje dator som ska hanteras av SCCM. Det är via klienten som datorn kommunicerar med servern — den rapporterar status, tar emot uppdateringar och installerar program. Utan klienten syns datorn inte i SCCM.

I SCCM grupperar man datorer och användare i Collections. Exempelvis kan man skapa en samling som heter "Alla datorer på avdelning Ekonomi" eller "Alla laptops med Windows 11". Sedan kan man rikta uppdateringar eller program mot just den samlingen.

Med SCCM kan IT-avdelningen skicka ut program till datorer automatiskt. Antingen tyst i bakgrunden utan att användaren märker något, eller som ett erbjudande i ett eget Software Center där användaren själv kan välja att installera godkänd programvara.

SCCM samlar kontinuerligt in information från alla klienter och kan generera detaljerade rapporter. IT vet exakt vilka datorer som saknar en viss uppdatering, vilken hårdvara som finns i nätverket eller hur mycket diskutrymme som används på varje maskin.

SCCM och Active Directory är inte samma sak, men de kompletterar varandra perfekt. AD hanterar identiteter — vem du är och vad du får tillgång till. SCCM hanterar enheter — hur datorerna ser ut, vad som är installerat och att de hålls uppdaterade.

I praktiken använder SCCM Active Directory för att:

Hitta datorer automatiskt — när en ny dator ansluter till AD-domänen kan SCCM automatiskt upptäcka den och börja hantera den.

Rikta installationer mot AD-grupper — IT kan säga "installera ekonomisystemet på alla datorer vars användare är med i AD-gruppen Ekonomi".

Använda inloggningsinformation — SCCM känner till vem som är inloggad på vilken dator via AD, vilket gör det möjligt att skicka användarstyrd programvara.

Microsoft släpper en akut säkerhetspatch en fredagseftermiddag. IT-avdelningen skapar en Deployment i SCCM och riktar den mot alla 800 datorer i nätverket. Klockan 22:00 installeras patchen automatiskt på alla maskiner och en rapport bekräftar att 798 av 800 lyckades — de två som misslyckades får IT kika på på måndag.

En ny kollega börjar på säljavdelningen. IT skapar ett AD-konto och kopplar personen till rätt grupper. SCCM känner av detta och installerar automatiskt CRM-systemet, VPN-klienten och Officepaketet på datorns nästa incheckningscykel. Datorn är redo innan den anställde ens hunnit sätta sig.

Chefen vill veta vilka datorer i företaget som fortfarande kör en gammal version av Chrome. IT öppnar SCCM, kör en rapport och får en lista på 47 maskiner inom tre minuter — komplett med datornamn, användare och avdelning. Därefter skapar de en automatisk installation som uppgraderar alla 47 under natten.

En användare ringer supporten och har problem med ett program. IT-teknikern öppnar SCCM, söker upp datorn och begär fjärrstyrning. Användaren godkänner och teknikern kan nu se och styra skärmen — exakt som om hen satt framför datorn. Problemet löses på tre minuter utan att teknikern behöver lämna sin plats.

Både Group Policy (GPO) i Active Directory och SCCM används för att styra datorer, men på olika sätt och för olika ändamål. De används ofta parallellt.

Group Policy är inbyggt i Windows och AD, kräver inget extra och är perfekt för att sätta säkerhetsinställningar, skärmlåsning, nätverkskonfiguration och liknande enkla regler som ska gälla alla. Det är snabbt, gratis och enkelt att komma igång med.

SCCM är ett mer kraftfullt och avancerat verktyg som är bättre lämpat för komplexa uppgifter: installera och avinstallera program, distribuera operativsystem till nya datorer, detaljerad inventering, rapporter och fjärrstyrning. SCCM kräver en egen infrastruktur och licens, men ger betydligt mer kontroll och insyn.

Klassisk SCCM kräver att datorerna är anslutna till företagets nätverk (eller VPN) för att kunna hanteras. Det fungerar utmärkt på kontoret — men inte lika smidigt för hemarbetare eller fältpersonal.

Microsoft har därför även Intune, ett molnbaserat alternativ som kan hantera datorer och mobiler var som helst i världen utan VPN. Många företag kör idag en Co-management-lösning där SCCM och Intune samarbetar — SCCM hanterar det lokala nätverket och Intune tar hand om enheter utanför kontoret.